Har tänkt rätt länge på det här yrket. När jag skrev inlägget om framtiden så fortsatte jag tänka på yrken. Skådespelare. Det är det yrket som fortsätter att ta över mina andra tankar om yrken som advokat, läkare, psykolog eller djurskötare på Kolmården. Psykolog drar dock också ganska mycket med skådespeleri ännu mer. Tänk er vad kul, att gå in i en roll. Spela en roll och göra något som får folk att bli berörda. Skratta, gråta, le, bli upprörda och reagera. Spelar ingen roll om det är komedier, skräckisar eller riktigt fina filmer om katastrofer och ämnen som verkligen påverkar människor. 

Tänker mig att det är väldigt mycket glamour runt yrket. Champagne, röda mattan, kändisskap och att allt bara är kul. Vet inte riktigt varför jag tänker att det är så då det är ett väldigt naivt tankesätt. Såklart det inte är så. Det är nog ett jävla slit, sena nätter och stenhård konkurrens. Det finns en baksida till allt det där. Man får offra något för allt. Men ändå så drar det så mycket. Min dröm skulle nog vara att vara en av huvudkaraktärerna i en serie. En sån där serie som blir superpoppis. Men vill man bli känd? Jag vet inte. Jag är tveksam. Är man redo att offra hela sitt privatliv?

Ju mer jag tänker på yrken jag verkligen är intresserad av inser jag att mitt gymnasieval är helt fel. Egentligen. Jag gillar inte ens matte. Jag går ekonomi. Men visst, det är jättebra att lära sig. Det är så svårt, är fortfarande ung och behöver inte veta vad jag vill bli men jag tycker att det är svårt att motivera sig utan mål. Speciellt i skolan. Har så svårt att motivera mig till att läsa företagsekonomi om budgetering och massor av tråkiga saker när jag inte ens är intresserad. Jag vill ju bli skådis. Eller psykolog. Eller jag kanske har ändrat mig om en månad vem vet? Men skådis kommer alltid att ligga i bakhuvudet på mig. Det verkar så himla kul. Man träffar människor, jobbar med människor.

Vi får väl se vart livet leder mig. Eller var jag leder mig själv i livet. Vill inte lämna någonting åt slumpen och hatar uttrycket ”everything happens for a reason”. Vet inte hur jag ska runda av eller avsluta den här texten så det får bli med en puss! Puss!