Är helt KÄR i John Legend. Sååå fina låtar, har lyssnat nonstop på hans album i ett par dagar och när jag är hemma sitter jag och skriker till hans fina låtar. Ny favorit!

Var personen du själv skulle vilja träffa. Det där lär vara ett av de bästa citaten jag någonsin sett. Det är ju stört sant. Fy fan vad jag älskar människor. Trevliga människor. Resten kan ta sig någonstans, usch. Otrevligt folk som bara bryr sig om sig själva och inte kan vara glad åt någon annans lycka. Nä, glatt ska det vara.

Le mer. Älska mer. Döm inte folk för snabbt. Var öppen för nya bekantskaper. Kan vara lätt att säga men lite svårare att väl utföra, men jag ska i alla fall försöka tänka på det. Ett gladare jag helt enkelt.

 

På samma sätt som man ska våga släppa loss på det sättet, är det viktigt att våga känna. Låter jättelame men det är sant. Tänk på det. Jag tycker att det är precis samma sak fast tvärtom. Menar inte att man måste våga känna alla dåliga känslor bara, man ska våga känna sig lycklig. Verkligen känna sig nöjd och stolt över sig själv. Sen är det bra att släppa fram alla jobbiga känslor också, man orkar inte gå runt och hålla inne allt för länge. Men låt dig själv inte vara ledsen, sårad eller arg för länge. Försök vända alla känslor till det bättre. Även det här är en grym egenskap. Att försöka hitta dom där positiva delarna i allt.

Våga känna. Våga skratta. Våga gråta. Våga vara stolt. Våga bli arg. 

Det är så viktigt att tro på sig själv. Tror inte du på dig själv, tror att du kan lyckas, vem kommer då att göra det? Det är viktigt. Det är viktigt att ha kontroll över sitt eget liv. Ta egna beslut, inte låta sig påverkas. Har två riktigt bra tips om man känner sig kluven och inte vet vad man ska göra.

Jag måste skriva av mig. Jag har märkt det nu på senaste tiden. Har alltid älskat att skriva, har skrivit sedan jag var liten men nu har jag skrivit jättemycket. Har säkert 100 texter på min dator bara från dem senaste månaderna. Älskar att tänka också. Inte logiskt, men precis som jag vill. Hatar när folk säger ”oj, vad djup du var nu då”. Vem vill inte vara djup egentligen? Var är motsatsen till djup? Ytlig eller? Vad det än nu är så älskar jag att skriva och känna. Om man inte känner är man ju en robot. Sen behöver det ju inte gå överstyr, det är ju lätt att övertänka allt vilket jag gjorde lite för ofta förut.

Jag måste i alla fall skriva av mig, och jag gillar att hjälpa. Om jag har något tankesätt att få mig att må bra är det väl skitkul om jag kan dela med mig av det så att någon annan kan må bra av det med.

Här i bloggen tänkte jag blanda, älskar kläder, smink och allt det där ytliga men jag älskar också att skriva. Så tänkte blanda. Lite mode, lite texter och lite vardag! Checkar ut nu och sover, godnatt!

Har aldrig trott på ord. Eller såklart jag tror, men inte till hundra procent innan personen visat det genom en handling också. Vad är meningen med att säga jag älskar dig och sen bete sig som ett svin? Vad är meningen med att säga att man ska finnas för den där kompisen och sen inte vara där när den verkligen behöver dig? Vad är meningen med att säga förlåt om man gör om samma sak igen? Vad är meningen med att någon säger att den tror på en men när det väl gäller, inte ens ge en chansen? Vad är meningen med att säga att man saknar någon och sedan inte ta sig tid att träffa personen? Ni fattar nog vad jag menar.

Vårt samhälle har blivit så himla ytligt. Menar inte med kläder och utseende, eller visst det hör väl till men det jag menar är att allt ska verka så bra. Det kanske alltid har varit så vad vet jag men nu med den här instagram/facebook/twitter/alltsomnufinns hetsen så tror jag det blivit värre. Man ska skriva att man saknar personen hit och dit och allt ska se så himla bra ut. Utan att tappa tråden i det här inlägget så ville jag gå in på det här. Varför ska man låtsas ha en miljon kompisar? Och skriva att man älskar alla och saknar alla så himla mycket när man i själva verket inte bryr sig ett piss? Förstår inte? Samt att det är så genomskinligt.

Det jag ville komma fram till med det här inlägget var i alla fall att lita inte på ord, lita på handlingar. Dom talar högre än orden.

Dör väskdöden. Balenciaga. Bara namnet alltså. Så himla fina. Såg en ljusrosa i london och satte i halsen haha! Så fin. Synd att de kostar en del, runt 10 lax.. Någon dag kanske! Vill ha alla färger och alla modeller, stora och små. Plånböcker och clutches. Dröm!

Drömmer hela tiden. Tänker hela tiden på framtiden och allt vad den har att erbjuda. Vad kommer egentligen att hända och vilka val påverkar vad? Vad kommer jag att jobba med? Var kommer jag att bo? Vem kommer jag att leva med och kommer jag att vara lycklig? Alla dessa tankar gör mig inte rädd, absolut inte. De gör mig förväntansfull och väldigt glad. Det finns någon sorts skräckblandad förtjusning i att inte veta. Jag har min vision om hur jag vill ha mitt liv, hur jag vill må och vad jag vill lägga min energi på. Jag kan bara hoppas på och kämpa för att det ska bli just så, för vem skulle annars göra det? Det är rätt häftigt, att vi verkligen styr över våra liv. Vi som bor i Sverige har den möjligheten. Vi kan göra exakt vad vi vill. 

Min dröm är att flytta till USA. Kalifornien. Men kommer jag klara att vara utan min familj? Jag vill helst att dem ska flytta med mig och bo i sitt egna hus där haha. Jag vill jobba med något som jag verkligen brinner för, vägrar jobba på något tråkigt jobb som jag gör bara för att göra. Vill hjälpa folk, vill skriva, vill jobba med kläder, människor, vill bli pilot, läkare & psykolog. Jag vill bli allt. Jag vill testa allt.

Dygnet är för kort. Hur ska man hinna med allt? Livet är för kort också. Min värsta mardröm är att sitta någonstans där jag inte vill vara med ett jobb jag inte gillar och tänker att det inte alls var såhär jag ville ha det. Men så ska det inte bli. Längtar till framtiden. Längtar till allt.